2010

Hej igen. Det var e väldigt bra tag sen (: Nu är det 2010, ett år har gått igen. Tiden går så fort.
1 År av glädje, sorg, kärlek, vänskap.. allt man bara kan tänka sig. Ett år av alla mina vänner jag har att tacka, släkt och min familj, men än är inte livet över, även om de många dagar kan kännas som om livet kmr ta slut, man ska själv göra slut på de. Varför leva om man inte är något värt, men vet ni, ALLA är nånting värt, vänner man inte har än, vänner som varit och vännerna nu, främlingar. ALLA är ett liv, en människa som man ska vara rädd om. Alla har ett slags "krig" om man ska säga så. Alla vill veta vem man ska vara, vem man kommer vara vem man ska förbli eller helt enkelt vad man vill leva för. Man ska leva för sig själv inte för alla andra.
Jag själv har inte kommit på de, många har det men inte jag. Jag lever inte för den jag är för jag vet inte vem jag är på riktigt, Jag lever för alla som vill att jag ska leva. Många säger att dom skulle dö för mig, men det är skitsnack, och varför skulle dom de. Lev för er själva, om inte annant lev för mig när jag gått bort.

Jag kollade för nån dag sen " I taket lyser stjärnor" En JÄLVLIGT bra film, handlar om en flickas mamma som fått cancer och vet kommer dö om hon inte blir bättre. Flickan skrev på en lapp, som hon gömde för alla andra : " Dör du mamma, tar jag livet av mig" Fick mig att börja gråta, mamman dog. Flickan hittade lappen men ändrade den till " Dör du mamma, Ska jag leva för dig!" fick mig att börja gråta igen. Ingen film har nångonsin fått mig att gråta så mkt förutom "Pearl Harbor" (slutet på den). Men det är inte ofta jag gråter mkt men ibland berör en film mig väldigt mkt som tex dom. " I taket lyser stjärnor" fick mig att börja tänka mig för, hur många jag har att leva för men det är ju fortfarande inte för mig! vad ska man göra.. När jag var tillsammans med en underbaaaar kille mådde jag så j'vla bra. det höll "4" månader, till och från. visst de var inte de de bästa men VI hade tillfällen när vi båda var glada, det var jag i alla fall.. Men att en person fick mig att må så bra att man inte kan äta för man kände sig mätt, man skulle aldrig kunna gråta om det inte var för lycka. Deeet var de bästa som hänt mig på j'vligt länge. Många säger att jag var sjuk som var tillsammans med honom, svartsjuka? varför fick aldrig jag vara lycklig? Jag hörde många ggr att han strulat med någon men frågade jag honom hade han alllldrig gjort de, sååå många grr man fick höra de. men jag litade på honom, säger han så är de väl sant. Idag vet jag inte vad jag ska tro, jag har fått höra av dom närmaste vännerna att han gjort de oxå. men de spelar ingen roll vilket svin han är, än idag saknar jag honom. Mitt hjärta gör så ont varje dag, sen sa han själv att han gjort en tjej på smällen det är 4 månader kvar, jag vet inte om han gjorde bort sig när han sa de eller om han ville att jag skulle veta. men om jag räknar 5 månader tillbaka.. vi har varit tillsammans då, förstår man nu om man hjärtat värker varje dag, man ser honom vill jag bara gråta. Jag älskar honom.. jag ORKAR inte dölja de mer. Jag har redan gått sönder som de är.. ni kan säga vad ni vill men jag kan inte ändå på de, tro mig jag har försökt..

Det finns så många killlar som är så underbara jag har träffat några. även varit tsm med en efter "honom". Han fick mig så glad, han behövde inte säga något så gjorde han mig redan glad. Fråga mig inte på vilket sätt, men tillslut saknade jag lite att han inte pratade så mkt med mig, vi var endast ensamma på kvällen om jag sov där. Man kan inte hata hans mamma, henne tycker jag jätte mkt om :) Hans tysthet fick mig att bli ledsen igen och började bara tänka på "honom". Bara för de blev jag ännu mer ledsen. vi gjorde slut, har träffats nån gång efter de även hans mamma på stan, en underbar människa.

Nu det här året vet jag inte vad jag ska göra, en dag i sänder för att se vad som händer. EN sak iaf som jag vill göra i år! ÅKA bort med nån vän. någon som vill fara i väg med mig, önskar att de var "han" men han tror jag inte skulle ha tid att fara och verkligen inte med mig... En oönskad kärlek, brusten måånga ggr, tillklistrad måånga ggr men har aaallltid gått sönder igen. Bortslängt, övergivet. Ett hjärta man trampat i sanden.

Gott nytt år. Dags att göra något åt livet, måste bara ta till mig modet att göra det.
Hoppas alla har ett såå mkt bättre, önskar att ingen skulle känna såhär. Inte ens min värsta fiende just nu vet jag inte om jag har någon Värsta fiende mer än mig själv. God fortsättning <3 Älskar er som älskar mig och lite till..

RSS 2.0