Madeléne

Trodde aldrig jag kunde känna så här
men nu vet jag...
Jag saknar dig, du kommer inte tillbaka.
Varje gång jag ser dig stannar mitt hjärta och jag
kan inte andas, det är bara dig jag ser..
I skolan är det tomt, där vill jag inte vara,
varje rast eller håltimme vill jag bara bort.
Tänk om jag ser dig men du ser inte på mig, för du vill inte.
Jag är luft, en ensam själ som ivrigt söker sig en plats att stanna på.
Själen hade engång en plats, men du kastade ut den,
ville inte se själen mer, som tillhörde mig.
Nu går jag här, ensam, försker fylla hålet med att
vara i stallet och med vänner så man inte tänker på nånting
mer än vännen, härlig känsla.
Då kommer jag inte ihåg dig, om nån nämner ditt namn
stannar hjärtat och jag kommer ihåg,
vill inte tänka på dig,
du får inte vara i mina tankar när jag
inte är i dina. Men de vet ju inte jag om,
kanske att jag finns där,
men det märks inte..
Nu går jag här.. ensam, glömd och övergiven...

När du glömt mig, helt och hållet, jag finns inte kvar,
vad ska jag göra då?
Du kmr alltid finnas i mitt hjärta för du har sattit spår i det,
rivmärken och spår när jag visste att du var min, för ett tag iaf.
Men nu har du gått,
men märkerna är kvar.

..:Saknar dig:..